Min lillasyster berättade att hennes lilla dotter på snart 2 år i går morse helt plötsligt tittade ut mot hallen i deras lägenhet och började vinka. Min syster fick en känsla av att hon såg något/någon som hon själv inte kunde se!
Hon frågade sin dotter ”vem vinkar du till” men fick inget svar, men dottern fortsatte vinka som om det var till någon!
Var det du Christian? Var du där för att titta till lillkusinen och moster?
Här hemma kan jag ibland få en känsla av att du är här, Hjärnspöken eller att jag så gärna vill att du ska vara här? Inte vet jag men ibland är det så verkligt. Ibland kan jag känna din doft så tydligt i rummet!
Saknar dig, saknar dig, saknar dig, saknar dig………
Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!
Puss och kram Mamma
Att förlora ett barn 
januari 11, 2007 kl. 10:18 e m |
Har just i detta nu gått igenom hela din blogg och jag måste säga som många andra redan gjort. Du är stark. Du känne rinte så och du gråter (vem hade inte gjort det?) men du kommer fixa detta! Han var fin din son! Tänker på er alla!Har även tänt ljus på tillminneav.seR*I*P Christian*Kramar*
januari 11, 2007 kl. 10:56 e m |
Va fint du skriver. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna, de bara rinner..Du är stark som orkar!
januari 12, 2007 kl. 12:02 f m |
Ja dem satt och åt varsin semla som vi köpte på willys i kungälv .Men än annan får bara titta på .Har börjat få tänka på vad man sätter i sig .Men men sugen är man allt .Sov gott Kramar Susann Jonnys ängla mamma
januari 12, 2007 kl. 12:12 f m |
hej pernillaLäste som alla andra om er son i kvällsposten…så fruktansvärt,varför måste någon gå igenom något sådant?har inte hört om tillminneav.se innan förrän jag läste om den i artikeln om er son.såå fin sida…har varit inne och tänt ett ljus för er christian,han verkar varit en underbar kille..tänker och känner med er..kämpa vidare!!
januari 12, 2007 kl. 8:13 f m |
Ja du Pernilla jag känner igen det, vet inte vad det var när jag lade mig här om kvällen det var någon som puttade till mig i huvudet kanske var det ett hjärnspöke vad vet jag?Ha en bra dag och en trevlig helg så bra ni kan i alla fall tänker på er ska ni veta.Kramizar i massor till erMarie´s änglamamma
januari 12, 2007 kl. 9:05 f m |
Jag tror inte det är hjärnspöken:) klart att våra kära tittar till oss då och då. Jag känner en stark närvaro av min pappa titt som tätt. Kramar till dig!
januari 12, 2007 kl. 10:20 f m |
Tack för ” titten ” Du är så stark, min vän som i sorgen öppnar upp och berättar om din son och samtidigt håller ihop er familj. Har följt dig på vägen och läst i tidningarna. Då vår familj oxå är drabbade av en av sönernas missbruk har det varit x-a jobbigt att läsa.När min pappa dog hann jag inte ta farväl. Saknade honom så oerhört. En kvöll när jag hade lagt mig så känner jag hans hand på min rygg, en stor, varm, kärleksfull hand….precis som han alltid nattade mig när jag var liten. Och jag fick tröst….Vissa saker går inte att förklara och varför måste vi alltid ha en sådan…??KRAMAR o KÄRLEK…..
januari 12, 2007 kl. 10:58 f m |
hej pernilla. jag är övertygad om att det är christian som är där och håller ett vakande öga över er. när marcus dog, så hände det massor med saker här i lägenheten. just sådana saker som var speciella för just Marcus. jag trodde först på allvar att jag höll på att bli tokig, men nej det var jag inte, ett av mina barn såg och hörde saker som var helt otroliga. månniskan kropp är full av energi och energi kan du aldrig ta död på. och tänk på att tron är ofta den som ger en styrka. varm kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
januari 13, 2007 kl. 11:41 f m |
Instämmer….du inbillar dig inte. Han finns där, vi är många som känner av det du berättar. Kämpa på och ta hand om dig..