Christians änglamamma / Vår, grillkol, musik, saknad, dokumentär, vrida tillbaka klockan!

Hej min son!

Jag undrar så hur du har det där uppe i Änglarnas stad,har du det bra? Har våren kommit till er också eller är det kanske alltid vår/sommar hos dig? Jag vill så gärna tro att Änglarnas stad är en fin plats, finare än vi här på jorden kan förställa oss. Inga bråk eller orättvisor, inga sjukdomar eller lidande. alltid varmt och skönt.

Christian, här nere på jorden saknar vi dig så otroligt mycket! Våren är här, det börjar växa och grönska ute men jag känner ingen större glädje över det. Kan inte göra det när du inte  finns här! Du skulle varit här och mött våren tillsammans med Louise och dina vänner.

Igår frågade Sarah om vi inte kunde grilla! Grilla tänkte jag, hur ska jag någonsinn kunna grilla igen? Grillkol, lukten av det kommer för alltid att sitta etsat i mitt minne och påminna mig om dig och hur du valde att ta ditt liv. Jag vill nog aldrig mer se en påse grillkol! Jag ser framför mig påsen som stod i din hall och jag ser plåtarna med grillkol i din lägenhet, jag känner lukten från din lägenhet!

Skaffa elgrill? Visst, kanske det, men när grannarna grillar då och jag känner lukten, när jag åker till affären och ser alla påsarna med grillkol där? Hur ska jag klara det? Säkert kommer jag att klara det också så småningom, men det kommer att ta tid och jag kommer ständigt att bli påmind om det. Precis som vissa låtar jag hör på radio får mig att börja gråta, att börja tänka på dig, ex när Martin Stenmark sjunger ”jag kommer inte hem  kväll”, eller ”mamma jag älskar dig, jag orkar inte mer, jag vill somna i din famn”.

Igår var en tjej som heter Jeanette här hos oss. Det är tänkt att hon ska göra en dokumentär om självmord där du och vi ska vara med. En annan tjej som försökt begå självmord kommer också att medverka samt en professor som forskar om suicid. Det är viktigt att våga prata om detta stora problem som bara växer och växer i vårt samhälle! Hur överlever de anhöriga efter ett självmord? Hur ska vi överleva? Jag vet inte det än, men på något sätt kommer det väl att gå, tror jag. Hoppas jag!

På torsdag ska jag faktiskt börja prata med en psykolog. Jag känner att nu behöver jag hjälp att bearbeta det som hänt. Det är så många tankar som rör sig i mitt huvud.

Christian om du bara visste vad du gjort oss alla, vi som blev kvar här nere! Jag önskar så att det gick att vrida tillbaka klockan, precis som vi gör med sommartid/vintertid men istället flera månader och med den kunskap jag har nu efter alla efterforskningar. Att jag i tid kunde se vad som var på väg att ske och att jag kunde hjälpa dig.

Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!

Puss och kram, mamma.