Christians änglamamma / Sanningen om min son?

Ja du Christian vad är sanningen om dig? Jag har alltid trott att jag kände dig utan och innan! Att du anförtrodde mig allt, ja nästan allt iallafall för allt ska väl en mamma inte veta! Men de två senaste dagarna har jag funderat och funderat och funderat, jag har också pratat med psykologen jag går till och även med en journalist som kommit ner hit till Halmstad från Stockholm bara för din skull Christian. Christer Berglund heter han och är en känd journalist som även gett ut boken ”I dödens väntrum”. Jag har inte läst den än men ska göra det.

Han har pratat med dina kompisar, med Louise och med ditt arbete. Han om någon kan nog få fram vad som egentligen låg bakom ditt beslut att lämna oss alla ensamma kvar här. Eller närmare sanningen iallafall, för allt är det ingen som vet, bara du och du kan inte berätta för oss. Men Christer kan nog hjälpa oss att lägga ett bättre pussel än vad vi kunnat göra.

Vill jag då veta sanningen? Klarar jag av den? Ja det gör jag, jag vill veta och jag kommer att klara av det. För såpass väl kände jag dig min son att jag vet att sanningen kan inte bli värre än det blev när du lämnade oss. Vad är sannningen? Var det poker? Eller låg det mer bakom. Jag är rätt övertygad om att det låg mer bakom och att det tillsammans med pokern blev för mycket för dig att bära. Jag tror att du skämdes över hur det blivit, du hade sånna stora visioner med ditt liv och när du inte kunde leva upp till dina egna krav så blev det till slut för mycket.

Jag mår så dåligt av att du mådde dåligt utan att säga det till någon, utan att någon märkte det, utan att jag din mor märkte det! Du dolde det väl, ville inte att någon skulle märka. Du höll en av dina närmaste vänner på avstånd har jag förstått nu, en av dem som skulle kunnat avslöja dig!

Varför ville du inte avslöja dig Christian, varför fick ingen hjälpa dig? Varför fick inte jag, din mor hjälpa dig?

Jag älskar dig till solen och månen och tillbaka igen min son!

Puss och kram, mamma.

 

14 svar to “Christians änglamamma / Sanningen om min son?”

  1. Tonårsmorsa Says:

    Jag förstår verkligen hur du måste känna när det gäller detta eviga ”varför”. Men försök att inte lägga skuld på dig själv. (Jag vet, lättare sagt än gjort…!) Men jag minns att jag själv som deprimerad tonåring inte avslöjade för omgivningen hur jag mådde innerst inne och då hade jag verkligen en god och mycket nära relation till min mamma. Men den där smärta molde inom mig och jag ville inte göra henne knäckt genom att ”lägga över” min sorg på henne. Det var så jag kände och jag tror många som varit tonåringar känt samma sak, så jag tror inte det är ditt ”fel” eller att det innebär att du varit en ”dålig förälder”. Det kanske inte är någon tröst, men jag önskar att det vore det…! Kram och hoppas du får en fin påsk, trots allt!

  2. GSM Says:

    Bra skrivet tonårsmorsa! Jag håller med!Kram till dig!

  3. Pernilla Says:

    Tonårsmorsa och GSM:Egentligen håller jag också med er, men det är så svårt att få in i huvudet att han är borta och att ingen märkte hur dåligt han mådde. Jag vet också att han inget sa för att han inte ville göra oss andra illa. Men dessa varför finns ändå? och kommer antagligen alltid att finnas kvar.

  4. Tonårsmorsa Says:

    Ja och det förstår jag gott, men tycker ändå du ska försöka kämpa för att släppa det, kanske någon gång, kommer skulden du bär att kännas mindre. Jag tycker det går att jämnföra känslan hos en våldtagen eller sexuellt utnyttjad, eller misshandlade kvinnor etc; man vet att det inte är ens eget fel, ändå känner man skuld och skäms att tala öppet om det! Kram!

  5. GSM Says:

    Alla varför kommer nog finnas kvar länge…Jag va expert på att dölja ALLT för min mor, levde ett trippelliv!Va nära att råka riktigt illa ut!Att det är svårt att förstå att han är borta kan jag verkligen förstå!Jag önskar att jag kunde sätta de rätta orden Pernilla, jag önskar det verkligen!Kan som mor till svårt sjuka barn förstå hur det känns att sniffa på döden, men det som du genomgår finns det inga ord för!Jag skänker dig värme och tankar, och en styrkekram!

  6. Maria Says:

    Håller med tonårsmorsan, ta inte skulden på dig, min dotter som idag är 17 år, mådde fruktansvärt dåligt när hon var 15, jag hade missat alla skärsår alla märken, ja allt, fast vi var/är nära varandra. Nu gick det inte så illa som för dig men lägg inte skulden på dig.Kram, svårt att skriva orden till dig så det blir rätt.

  7. Imse Vimse Says:

    Det är nog ofta så att den som är riktigt djupt nere också gör allt för att dölja det. Man vill inte visa sig svag, för då åker man ännu djupare ner, i sina egna ögon. Men en dag brister det, på ena eller andra sättet. Man kanske vägrar kliva ur sängen på flera veckor eller i värsta fall tar sitt liv. I det läget finns det nog inte mycket som omgivningen kan göra och ofta har den inte märkt något. Personer som tar sitt liv, är ju de som har mod och styrka. Och det kan aldrig vara omgivningens fel att någon avslutar sitt liv på egen hand.Hoppas att du kan ta dig igenom dessa grubbel. Bra att du får några att prata med.Kram och försök känna lite påskglädje.

  8. Monica Says:

    Det är lite svårt att skriva GLAD PÅSK till dej — men jag hoppas du kan få lite Påsk iallafall fast du är inne i ett sorgearbete önska jag kunde omfamna dej på alla sidor och ge lite tröst … varma KRAMAR Monica

  9. Syster Yster Says:

    För 10 år sedan visste jag att jag och min son hade ett mycket nära och ärligt mamma son förhållande. Han berättade allt för mig. Han sa att han provat hasch, men bara provat. Han hade rökt en 7-10 gånger och hade ångest för att han svikit mig så och gått bakom min rygg.Idag 10 år senare säger han så här:Mamma lilla om jag sagt hur mycket det var så hade du gått under. Jag rökte dagligen under 1 år! All ångest jag hade var hasch ångest. Jag kunde inte berätta för du var så snäll och du trodde aldrig att jag kunde göra något sådant!Han klarade att sluta, både han och de kompisar han hade då. Det tycker jag är stark. Detta fick jag veta för något år sedan. Nu är han vuxen och lever ett helt annat liv.MEN tänk om jag vetat DÅ. Herregud!Så Pernilla, som mamma får man tyvärr aldrig veta hela sanningen, man ska nog inte heller veta den!Kramar i massor! Hoppas ni får mycket godis i Påsk!

  10. Susann Says:

    Kommer in och önskar dig en trevlig långfredag ..Kram Susann Jonnys ängla mammaSkickar massor av kramar till dig Pernilla.

  11. xett Says:

    Förstår dej mer än du kan föreställa dej”kram”

  12. smultronkiwi Says:

    Vännen, det är så svårt det där med tankar som snurrar runt och lever sitt alldeles egna liv. Ibland blir det irrfärder på främmande mark och man tappar fotfästet, för att i nästa stund, vara sådär alldeles vansinnigt klok (som händer emellanåt). Tänker på dig och håller också med tonårsmorsa. Man (barn) vill inte oroa föräldrar. Precis som vi föräldrar håller mycket från våra barn för att skydda dem. Kramar…………

  13. Imse Vimse Says:

    Påskkram!

  14. GSM Says:

    *kramar om*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: