Christians änglamamma / Drabbade igen! Hur ska vi orka?

Christian, Christian var ska detta sluta! Nu har vi drabbats igen i familjen. Lillebrorsan Thobias lades igår in akut på sjukhus! Han har fått diabetes. Kom som en blixt från klar himmel, utan förvarning! Igår när jag skulle väcka honom mådde han dåligt och sa att han druckit mycket hela natten. En klocka ringde i huvudet på mig och jag kollade ett blodsocker på honom, vilket var alldeles för högt. Det blev transport till sjukhuset och nu sitter vi på barnkliniken och kommer att få stanna här ett tag. Han är insatt på insulin och ska nu få lära sig ta det själv.

Vad har vi i vår familj gjort för att drabbas ännu en gång? När ska det ta slut? Hur ska Tobbe orka? Hur ska vi andra orka? Just nu är jag mycket orolig!

Just nu går all min energi (den lilla jag har kvar) till Tobbe men du vet Christian att jag älskar dig, dina syskon och pappa till solen och månen och tillbaka igen!

Puss och kram, en just nu mycket orolig och ledsen mamma

24 svar to “Christians änglamamma / Drabbade igen! Hur ska vi orka?”

  1. Schahrazad Says:

    Kramar om! Tobbe kommer att klara det här, förstår din oro. Vilken tur att ni åkte in till sjukhus så fort.

  2. Jenny Says:

    Åh, jag lider med er, men du ska se att det blir bra.Man kan leva ett hur bra liv som helst även med diabetes.Ta hand om varandra.Kram från mig

  3. Novalie Says:

    Mina tankar går idag till Thobias, dig och eran familj.. Thobias klarar det där med stöd från sin underbara familj! Har precis skrivit klart min c-uppsats som handlar om hur ungdomar med typ-1 diabetes uppfattar sin livskvalitet, så det är något som står mig nära hjärtat.. Ibland undrar man varför vissa är extra utsatta för sorgliga händelser i livet.. Om allt händer av en anledning undrar man ju vad den anledningen egentligen är.. Så mycket smärta och sorg som skapar ett sådant lidande..Ni finns alla i mina tankar!*kramar om*

  4. mian Says:

    Medkänsla och hoppas livet lugnar sig för er alla

  5. Pernilla Says:

    Har en dotter som fick diabetes när hon var 9 år, hon är 15 år nu. Det är många upp och ner, men som med så mkt annat växer man in i det och ”gillar läget”. Tyvärr är det så att oftast är det en o samma familj som råkar ut för det mesta. Andra familjer glider bara fram genom livet, men är missnöjda ändå. Det låter kanske konstigt men jag tror på nåt vis att de personer som får extra hårda prövningar är de som klarar av det, även om det är för jävligt och rysligt orättvist, skrämmande och meningslöst.Tänker på er!!Pillan

  6. Hanna Says:

    *kramar om*Min varma tanke går till er i detta.

  7. Vendettanbettan Says:

    F-n!Ursäkta språket, men så känner jag för er.Värme

  8. Linda / Tusensyster Says:

    Att leva med diabetes behöver inte vara speciellt jobbigt, försök att tänka så istället. Många varma tankar och kramar får du utav mig.

  9. Malin Says:

    Kramar om…Mina tankar finns hos er.Kramisar Malin

  10. carina Says:

    Tycker livet e bra orättvist ibland.Ber för er och är med er i tanken.Kram Carina

  11. Rosa Says:

    Lider med dig jättemycket och förstår din oro, men du får tänka som så, han är inte ensam. Det går att leva med detta. Min dotters kompis har som en kanyl eller hur jag nu ska säga inopererad vid magen så det sköter sig själv med insulinet. Hon kom också snabbt in i hur hon skulle sköta sig själv. Med mat. Så ge inte upp!! Rosa tanke till dig.

  12. Carola Says:

    Kramar om dig vännen, en del drabbas av allt när det väl börjar. Visst är det konstigt men det är många barn som drabbas i tonåren av diabetes, har en del kompisar vars barn fått det.Styrkekramar till dig//Kram Carola

  13. Jessica Says:

    Hoppas att allt är bra trots vad som hänt..

  14. Imse Vimse Says:

    Men ni är en klok och vettig familj. Fin sammanhållning. Det här kommer ni att hjälpas åt att klara. Diabetesforskningen har gått mycket framåt. Finns bra insuliner som håller blodsockret i schack. Tur att det kom nu, när ni har honom hemma. Värre när ungdomarna flyttar hemifrån. Nu hinner han lära sig hur han ska äta och sköta sig.Kram

  15. Syster Yster Says:

    Begriper att det känns oöverstigligt just nu, men med dagens mediciner kan man leva ett ”nästan normalt” liv idag. Det kan vara tufft för ett barn att behöva lära sig ta sprutor och att alltid behöva känna sig annorlunda än sina kamrater. Puberteten och hormonerna ställer också till det. MEN som sagt diabetes idag sköts på ett helt annat sätt än förr. Det jobbigaste blir nu all inlärning och omställning. Kramar i massor!Tänker på er alla

  16. Mycorner Says:

    Känner verkligen med er!

  17. marie louice Says:

    Jag kan inte beskriva vad jag känner sitter här och gråter ,det är helt obegripligt vad ni ska drabbas men jag vet att du är en mycket stark mamma och att det här kommer ni ochså att klara .Många bamse kramar till er.Tänker mycket på er .

  18. Marie Says:

    Hade en kompis som hade diabetes, han fick senare Mycoplasma också, han dog nu i Januari, grät floder, de vet fortfarande inte av vad, de tror han kan ha fått en insulinchock, men har sett mina vänner jag har kvar på ett annat sätt! Din son kommer klara detta och du med, ni verkar otroligt starka tillsammans!! Ta hand om er!!!

  19. Mia Says:

    Hälsa Tobbe att jag tänker på honom o resten av familjen också så klart.Många kramar Saknad (Mia)

  20. sona Says:

    hejhejjag förstå verkligen hur du känner om jag va du skulle jag försökt glömma jag vet hur svårt de har vart alla dom här månaderana de du har skrivit är heelt underbart vakert när jag läste de så ramlade vaenda tår efter den andra dom här texterna är dom mest sorliga och känslo samma texterna jag har läst i hela mitt liv jag har gett ett väldigt strort intresse till det här och jag vill verkligen hjälpa dej hoppas jag kan stå till stort tjänst jag beklagar sorgen puss och kram pernilla och cristian med familjen och krya på dej tobias hej då

  21. Mimsan71 Says:

    Känner ibland att OM nu någon drabbas så är det väl att just dessa personer har resurser att klara av just detta. Låter grymt, men du har ju faktiskt kunskapen (minns jag inte rätt att du är sjuksköterska?). Sen att det inte på något sätt är rättvist det kan jag fullkomligt hålla med om!! Jag känner på mig att ni fixar detta, trots att det just nu känns tungt för er. Du har en sådan styrka, även om du inte är mer än mamma….trots att man är sjuksöterska… Kanske låter som en klen tröst men jag hoppas att du kan se det som åtminstonde lite ljus i mörkret…Kram!!!

  22. Maria Says:

    Hej,Det var inte kul att läsa, jag fick min diabetes för 5 år sedan och har lärt mig den, men visst är det tufft. Men fundera på att sätta in en pump det gör livet lättare för honom.Kram

  23. halvblodet Says:

    Min lillasyster drabbades av diabetes för några år sen. Det är chockerande och en stor omställning för hela familjen. Det är så mycket som inte är självklart längre. Men man lär sej, och en dag går det nästan som på räls. Tar Tobbe hand om sej så kommer han kunna leva ett lika bra liv som någon annan, man får kämpa lite mer bara. Det är en allvarlig sjukdom, men låt den inte förstöra. Kram.

  24. Sara Says:

    Tänker på dig och din familj. Många kramar! Sara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: