Christians änglamamma / När upphör saknaden?

Saknar dig så himla mycket Christian, varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund!

Kommer denna saknad att någonsinn upphöra? Nej jag tror inte det! Fortfarande efter 11 månader så växer den för var dag. Den gör sig inte alltid lika påmind, jag kan vissa stunder tänka på annat men den är ändå ständigt närvarande.

Saknaden!

Ibland blossar den upp och river inom mig, ibland håller den sig lite lugnare, lite i bakgrunden, men den finns där, lurar bakom hörnet och kommer fram precis när den vill utan att jag är förberedd. Tårarna stiger i ögonen, svämmar över, rinner nerför kinderna. Klumpen i bröstet växer.

Jag vill bara skrika ut min saknade efter dig min fina unge!

Varför är du inte här hos mig, hos oss?

                     Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!

Puss och kram din mamma för evigt.

17 svar to “Christians änglamamma / När upphör saknaden?”

  1. lina Says:

    jag tror att saknaden kommer allltid finnas men de blir nog lättare minnen kommer du bära me dig resten av livet

    • Pernilla Says:

      Ja jag hoppas verkligen att den lättar för just nu är det tufft! Minnena finns där och man kommer på nya saker som man glömt bort.

  2. Mia Says:

    Saknaden har man där alltid. Tack för blomman, det va trevligt att ni kom hit o såg hur man bodde. Kram Mia (Saknad)

    • Pernilla Says:

      Tack själv! Det var mycket trevligt. Synd att vi behövde bryta upp så tidigt bara, men, men så är det med barn ibland ;). Har du varit ute och planterat än då?

  3. Marie Louise Says:

    Saknaden kommer alltid att finnas, men den bleknar för varje år.Jag miste en barndoms kamrat för 20år sedan ,i en bilolycka där jag körde bilen bakom,och blev vittne till allt.Men det går inte en dag ,utan att jag tänker på den dagen . Men nu tänker jag oftast på vilken rolig tid vi fick ha tillsamans.Men det gär nog inte att jämnföra med hur det kan vara att mista sin son. Många kramar

    • Pernilla Says:

      Fruktansvärt att se sin kamrat råka ut för något sådant! Klart du inte kan glömma den dagen och vad bra att det är de fina minnena du då tänker på. Sorgen är ju olika hos olika människor och för just den personen är just deras sorg den värsta. Men att mista ett barn går nog inte att jämföra med något.

  4. Imse Vimse Says:

    Saknaden kommer nog alltid att finnas där. Fast det bleknar med tiden. Du kommer mer att minnas allt det fina med sonen. Du kommer att känna en större tacksamhet för de få åren ni fick tillsammans. Och han finns ju kvar för evigt, inom dig.Kram

    • Pernilla Says:

      Ja saknaden kommer alltid att finnas inom mig liksom minnena. Och han kommer föralltid att finnas med inom mig, inte kan man glömma sitt barn. Nej aldrig!

  5. Mia Says:

    Ja det e väl så när man har barn, får göra om det någon gång. Nä, har inte platerat ännu skall flytta rosor från ett ställe till ett annat o där skall eran blomma hamna. Kram

  6. Freia Says:

    Tror saknaden alltid kommer o finnas, men den avtar i smärta vart eftersom och sedan kommer den komma d man gör saker man minns dem mest på.. Håll ut.. Du är stark av vad jag läst.. *kram*

  7. Hosanna Says:

    Du skriver så starkt. Tack för att du delar med dig av sådant jag inte ens kan förstå.

  8. Malin Says:

    Jag har en son på 13 år och det gör ont i mitt hjärta och jag får panik bara att tänka tanken att förlora honom. Tror aldrig riktigt man kan förstå hur det känns för dig…man kan bara tänka sig…Tror det är bra som du gör att skriva av dig och ventilera tankar och känslor.Du finns i mina tankar. Hittade din blogg idag och har läst inlägg ända från då du startade i november. Starka och gripande inlägg.Var rädd om dig! En tanke och en kram till dig, din familj och Christian, som nu sitter och vakar över er och alltid själsligt finns nära er.// Malin

    • Pernilla Says:

      Förstå kan man aldrig göra innan man själv är där men tänka sig, ja det kan man göra.Trodde själv innan att jag kunde förstå men vet nu att det går inte ens i sin vildaste fantasi att föreställa sig när man inte själv varit där.

  9. Malin Says:

    Hej PernillaJag har suttit en lång stund framför datorn nu och varit inne på Christians hemsida samt läst gamla tidningsartiklar och det gör så ont i mig. Det är så synd så tragiskt o framförallt så onödigt! Finner inga ord…Nu när jag läst artiklarna så gör det ont i mig för jag har själv försökt göra samma sak som Christian i mina yngre da´r. Jag bad inte om hjälp, jag försökte fly istället. Varför är man så rädd att be om hjälp?Hur tar Christians små syskon det? Har ni fått starkare band i familjen nu? Ta vara på er. Önskar verkligen det fanns något man kunde göra.Kram

  10. Annica Says:

    Läser och torkar en tår…..kram

  11. Carla Says:

    Vill dela med mig denna dikt till dig.När en blomma bryts av i sin vackraste blomdå blir marken så tristoch så fruktansvärt tommen kanske ändå attdet någonstans finnsen äng eller undangömd skrevadit blommor som brutits för tidigtfår komma och fortsätta växa och dofta och leva. (Atle Burman)

  12. Rikke Says:

    nu har jag strosat igenom din sida och herre min skapare vad de brinner i halsen, de kanns som om tararna ar pavag ut.Jag lider med er,med eran sorg och saknad.Fy grone, vad hemskt.Du skriver valdigt bra,fortsatt sa..Ventilera!MVH/Rikke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: