Christians änglamamma / Ängel till en son och Ikea till en annan!

Det var inte lätt att hitta någon affär som sålde änglar! Det låg en precis i början av gågatan när vi kom av färjan men de hade nästan bara änglar som var likadana som den du fick av moster Gecke. Vi tog en lite avstickare in på några andra smågator och då hittade vi en affär som hade lite fler änglar fast tyvärr så var nästan alla jättestora…för stora att sätta på graven…eller jättesmå…för små att sätta på graven! Vi hittade till slut en lagom stor/liten som sitter på hjärta. Den ska du få hos dig på din 1-åriga ängladag.

1-årig Ängladag! Önskar att det inte fanns en sådan dag! Snart har det gått 1 år sedan du lämnade oss och jag varken kan eller vill fatta att det gått så lång tid redan. Detta året har bara sprungit iväg och jag har knappt varit närvarande!

På väg hem ifrån Helsingör åkte vi en liten sväng inom Ikea för att köpa en ny lampa till Thobias…den andra han hade rev han ner när han skulle damsuga sitt rum och bara drog ut bordet den stod på utan att tänka på att sladden satt i väggen…KRASCHH!

Vårt liv har blivit konstigt! Ena stunden letar vi efter en ängel att sätta på vår sons grav och nästa letar vi efter en lampa att sätta på en annan sons rum!

JAG VILL HA TILLBAKA DET LIV JAG HADE FÖR 1 ÅR SEDAN! NUUUU!!!

GE TILLBAKA DET NU!!! SNÄLLA!!!

           Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!

Puss och kram mamma

18 svar to “Christians änglamamma / Ängel till en son och Ikea till en annan!”

  1. Malin Says:

    Jaa , tänk om man kunde vrida tillbaka tiden…Ibland när jag läser din blogg och känner ditt lidande får jag nästan dåligt samvete över hur bra jag har det. Men jag försöker vända tankarna istället till att ta vara på det jag har, att uppskatta och värdesätta. Det glömmer man bort ibland. Man tar gärna allt för givet. Jag ska lägga in en ängel på min blogg…en ängel för Christian, min morfar, min svärfar o alla andra som vakar över ossKRAM

    • Pernilla Says:

      Ja jag vet då vilken dag och vilket klockslag jag skulle resa tillbaka till. Onsdagen den 1/11 2006 kl 16.10, sista gången jag såg min son! Två dygn senare hade min värsta mardröm nyss börjat! Och jag tar aldrig mer något för givet. Nu vet jag hur skört livet kan vara!Inte ska du ha dåligt samvete över hur bra du har det! Njut av det istället!

  2. Kristina Says:

    Skickar varma kramar…Känner oxå så ibland. Vi planerar för vår dotters 3 års dag som närmar se, och vår sons 6 års dag. Samtidigt är vi nere vid graven och plockar bort alla små leksaker hos vår ängel, innan snön kommer….Sköt om er! Kram

    • Pernilla Says:

      Jag har läst din blogg så jag vet att du förstår. Tänka att behöva fixa för de änglar man har kvar hemma samtidigt som man fixar för den ängel man inte fick ha kvar!

  3. Liz Says:

    Läste din blogg och ser att vi varit med om samma sak. Missförstå mig rätt nu men det är skönt att se att det finns andra som varit med om samma sak även om jag önskar att ingen behövde uppleva detta helvete på jorden. Just nu känns det som om jag aldrig kommer kunna bli normal, känns som jag kommer bli ett psykfall. Det som även gör ont är när folk kommer fram och säger att ”jag förstår dig”, tiden läker och allt blir normalt igen”, de vet fan inte vad de snackar om, finns ingen som förstår som inte setat i denna sits. Och det kommer aldrig bli normalt igen, hur kan det bli normalt när det för alltid kommer att finnas en änglamedlem i familjen. Kram

    • Pernilla Says:

      Har läst din blogg och lider verkligen med dig. Ett helvete på jorden är det verkligen att mista sitt barn och det kan ingen förstå som själv inte varit med om det! Nää läka kommer det aldrig att göra, ärret som blivit kommer att rivas upp och blöda när man minst annar det, ibland varje dag…flera gånger om dagen…ibland kan det vara lugnt någon dag sen blöder det igen och ett normalt liv kommer jag aldrig mer att få…ett normalt liv som det var före den 3 november 2006.

  4. Lin Says:

    Jag har läst din blogg många gånger och alltid käner jag lika starkt. Livet är så himla orättvist ibland och man är så maktlös. Tack för din kommentar hos mig. Varma kramar xxxx

  5. Marina Says:

    Jag känner din sorg riva i mitt hjärta! Tänk om man kunde be dom att komma tillbaka! Alla dessa underbara barn…Svar:Tack Pernilla!Ja, sorgen är stor, och den får mig att uppskatta Michael ännu mer.Och visst är han fin? Lika vacker på insidan som på utsidan.De orden jag ”lånade” är så vackra, och de säger så mycket. Och det är ju underbart att Christian förde orden vidare.-)Känner med dig, så det finns inte ord för det.Kram på dig Christians änglamamma.

    • Pernilla Says:

      Jag har bett och bett och bett att han ska komma tillbaka men det hjälper inte, han kommer inte tillbaka. Önskar så att han kunde göra det!Att alla änglabarn kunde komma tillbaka!

  6. Christer Holm Says:

    Svar: Mmmm, det finns många änglar, men inte lika många som har det där lilla extra…

  7. Kristina Says:

    Tack så mycket! Sköt om er! *kramas*

  8. AjBi Says:

    *kramar om*… finner inga ord… skänker dig en stunds tanke vid min tavla ”Änglar”… http://blogg.aftonbla

    • Pernilla Says:

      Mycket vacker tavla. Man känner verkligen att Änglarna finns omkring en när man tittar på den. Tänk om man kunde måla så!

  9. Christer Holm Says:

    Svar: Förstår det…KramarChrister

  10. Imse Vimse Says:

    Du har rätt i att det är ont om manliga änglafigurer. Jag har letat runt i affärerna, men det är bara barn eller kvinnor som avbildas som änglar. Lite konstigt.Men tur att du hittade en till slut i alla fall.Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: