Hej gubben min!
Idag rinner tårarna hela tiden, kan inte sluta gråta! Bröstet värker! Jag saknar dig så min unge! Snälla ge mig ett tecken på att du finns med oss! Jag behöver det för att orka leva vidare utan dig! Hade jag inte haft pappa och dina syskon så hade jag nog idag gjort dig sällskap! Nää det hade jag nog inte men tanken kommer ibland ska du veta! Men steget är långt, mycket långt mellan tanke och handling!
Årsdagen närmar sig och det är säkert därför det är så jobbigt just nu. Jobbigt är det alltid, varje dag men idag är det extremt jobbigt!
Pappa rinde nyss för att kolla till mig och nu ska jag ge mig ut en stund och försöka få lite annat att tänka på. Sedan ska jag hämta dina kusiner på fritids och dagis och tillsammans med dem hämta Sarah och Adam på sina fritids. Jag behöver ha dem omkring mig för är det något som kan få mig att må bättre så är det deras skratt och kramar! Sen kommer min älskade lillasyster hit. Tack och lov för henne!
Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!
Puss och kram ifrån en idag mycket ledsen mamma!
Att förlora ett barn 
oktober 17, 2007 kl. 12:50 e m |
Aj, vad jobbigt det där låter :(Gör inte Christian sällskap dock, hur mycket du än saknar honom. Läs boken: En berättelse om kärlek och mörker, av Amos Oz. Han skriver, bland annat, om hur hans mors självmord präglat hela hans liv och hans författarkarriär. Cuidate!
oktober 17, 2007 kl. 1:10 e m |
Finns inga ord jag kan säga för att lätta din sorg.En kram kan jag sända dig dock och att jag tänker på dig och er.*kramar*
oktober 17, 2007 kl. 1:17 e m |
Jag förstår vad du går igenom, sitter i samma båt.Min årsdag närmar sig åxo,22/11förlorade min son den dagen,han blev bara17år3mån7dagar. Då rasade min tillvaro.Kunde inte förstå att han inte finns kvar hos mej.Har fått otrolig hjälp från en diakonissa från Kista kyrka.Träffade föräldrar från bussolyckan i Norge. Det blev räddningen för mej, jag trodde jag höll på att bli tokig, men jag fick svar, jag knäpp. Fick bekräftelse på så här var det. Det blev många år av sorg och bedrövelse och skilsmässa. Nu har jag börjat att lära mej leva med det. Men jag lär alldrig bli den samme som jag var före det ofatbara.Det är bara alla andra som inte har förändrats.Dom värkar tro att man ska bli den vanliga Janne.Jag kan rekomendera Febe.www.febe.netEn föräldrarförening för föräldrar som förlorat barn.Kram från en medvandrare
oktober 17, 2007 kl. 3:40 e m |
En tanke och en värmande kram från mig
oktober 17, 2007 kl. 7:22 e m |
Torkar inte bort dina tårar, tänker i stället att det kanske är bättre att låta dem rinna. Kanske kommer du ut lite starkare sedan…? Inte med mindre sorg, förstås, men kanske med lite mer styrka! Varma kramar!
oktober 17, 2007 kl. 7:42 e m |
Hej Pernilla, förstår verkligen att du och din familj har det svårt/ kram från Jan, Billys pappa 80-02
oktober 18, 2007 kl. 6:23 e m |
Sänder dig en stor och varm kram till dig och din familj!
oktober 18, 2007 kl. 10:02 e m |
Går in här och läser mellan varven, ibland har jag inga kommentarer men du ska veta att du ALLTID finns i mina tankar och du är en otrolig kvinna.Kram
oktober 18, 2007 kl. 11:42 e m |
Har varit in och läst din blogg å på minnessidan några gånger nu. Lider verkligen med er. Ingen ska någonsin få begrava sitt barn. Sänder styrke-kramar till er. /Pernill i från Sandviken
oktober 21, 2007 kl. 1:33 e m |
Kramar om och hoppas att dagen idag är en liiite bättre dag än när du skrev.
oktober 21, 2007 kl. 9:04 e m |
Kramar till dig!
oktober 21, 2007 kl. 9:44 e m |
Hoppas du ska orka även när det är som jobbigast …tänker på dej och ger dej en kram av medkänsla ..monica
oktober 21, 2007 kl. 9:48 e m |
Sänder dig ofta en tanke, än mer nu när dagen närmar dig!Kram
oktober 21, 2007 kl. 9:51 e m |
*kramar*
oktober 22, 2007 kl. 4:08 e m |
Skickar mina kramar till dig…