Christians änglamamma / Sista gången någonsin som jag bar mitt barn!


1:a advent 2006 fick vi ”hem” vår sons urna och vi samlades alla hans närmaste för att sätta ner den i jorden. Det var en hemsk dag! 

Vi hade alla samlats utanför Enslövskyrkan i Åled för att följa vår son till hans sista vilorum. Kyrkvaktmästaren hade förberett platsen, grävt hålet i jorden och lagt grankvistar runt. Nu väntade vi bara på att prästen skulle komma med urnan.

När han kom hade han ingen urna med sig! ”Var är Kicka?” frågade hans lillasyster Sarah. Prästen blev alldeles förskräckt när han insåg att han faktiskt glömt urnan på pastorsexpeditionen. Han vände om och körde snabbt iväg för att hämta den. Det blev en jobbig väntan, alla blev lite bestörta och för vår underbara präst blev det väldigt pinsamt. Men det var ingen vanlig rutin att han skulle ha med sig urnan. I vanliga fall så är det vaktmästaren som har hand om detta men vår präst hade snällt ordnat så urnan blev uthämtad på fredagen och sen ställt den hos sig på pastorsexpeditionen för att vi skulle kunna ha urnsättningen 1:advent.

Han var snart tillbaka och nu hade han urnan med sig. Sarah sprang och mötte honom vid grinden tog emot urnan och bar sin storebror fram till kyrkan och in i vapenhuset. Vaktmästaren knöt ett svart band runt urnan som hjälp vid nersänkningen. När kyrkklockorna började ringa gick vi alla gemensamt ut till gravplatsen. Under klockringning bar jag min son till platsen där han skulle vila. Jag kramade om honom en sista gång och ville inte släppa urnan, ville inte släppa min son. Detta var ju absolut sista gången jag skulle få bära honom, hålla honom intill mig. Resten av mitt liv får jag bära minnet av honom i mitt hjärta. Göran fick ta urnan ifrån mig och sätta ner den i jorden. Han använde aldrig bandet som var knutet runt, han ville sätta ner den med sina bara händer.

Vi satte dit lyktan vi köpt, tände ett ljus och lade dit blommor.

                                

Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen min änglason.

Puss och kram mamma

7 svar to “Christians änglamamma / Sista gången någonsin som jag bar mitt barn!”

  1. livet Says:

    Gör ont att läsa.*kram*

  2. Hanna Says:

    Jag vet inte vad jag skall skriva, bara att denna berättelse berörde mig väldigt mycket. Det måste kännas som ett avgrundsdjup just nu, bra att du och lillasyster har varandra, och att du hedrar minnet av din son på detta sättet. Hur hemskt det än är, är det bra att berätta. Jag tror det underlättar sorgeprocessen.Sänder styrkekramar….

  3. Monica Says:

    Hej …jobbigt att läsa hur var det inte då för er att sänka ner sonen i ett hål i jorden ….jag känner verkligen för er och hoppas ni ska orka vandra vidare trots saknaden …kram monica

  4. Marina Says:

    Det gör ont i hjärtat… Hur ont gör det då inte i ditt?!Kramar om dig.

  5. Velpottan Says:

    Hej vännen!Kikar in en sväng för att se hur ni mår.Förstår att det är en svår tid nu…mycket saknad och sorg.Såg dig när du gästade Malou i Efter tio.Tyckte du var så stark och duktig.Kram till er!

  6. Imse Vimse Says:

    Så oerhört svårt för dig.Jag kommer ihåg när jag bar pappas urna. Hade någon slags overklighetskänsla. Naturligtvis ännu tyngre att bära sitt barn så här.Kram

  7. Anna Says:

    åh jag gråter för er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: