Christians änglamamma / TILL DIG SOM INTE MIST ETT BARN

Denna text har en änglamamma skrivit och delat med sig av till andra änglamammor. Hennes ord är precis vad jag också tänker, så här ÄR det verkligen att förlora något av det dyrbaraste man har, sitt barn!

TILL DIG SOM INTE MIST ETT BARN

Jag ber dig tala inte om för mig att du förstår mig, hur det är att mista sitt barn.

För du kan inte förstå min sorg och min saknad.

Du kan inte förstå, hur hela min kropp skriker efter mitt barn.

Den kroppen som en gång burit och fött detta barn.

Du kan inte förstå hur det är att se och säga farväl till sitt döda barn.

Du kan inte heller förstå hur det är att gå på sitt eget barns begravning, och
att välja en gravplats och en gravsten till sitt barn.

Du kan inte förstå hur det är att dag efter dag, månad efter månad gå in genom
kyrkogårdens grindar för att hälsa på sitt döda barn.

Och det enda man kan göra är att göra fint och tända ljus vid graven.

Du kan inte förstå att man ibland knappt kan andas av saknad efter sitt barn.

Du kan inte förstå att aldrigheten, att aldrig mer få se sitt barn här i detta
livet, gör så förbannat ont i både kropp och själ.

Du kan inte förstå att barnets syskon inte bara miste sitt syskon , utan också
sina föräldrar.

Hur kan du säga till mig att livet måste gå vidare.

Tror du inte att jag kämpar varenda dag.

Att jag kämpar för att finnas kvar här i livet för de andra barnen.

Att jag går upp varje morgon.

Att jag lagar mat till de andra barnen

Att jag verkligen försöker vara en mamma för de andra.

Att jag går ut med hundarna varje dag.

Att jag går till kyrkogården varje dag.

Hur kan du då tala om för mig att livet måste gå vidare.

Jag är ju kvar här i livet,

Jag har inte tagit livet av mig.

Jag är ju med i livet, men på ett annorlunda sätt.

Så säg inte till mig att livet måste gå vidare, bara för att du har ett bra liv.

Snälla säg inte till mig att jag måste glömma.

Varför måste jag glömma? Är det för att du ska må bättre?

Tror du att jag kan glömma ett barn som jag fött och levt med i 20 år.

Hade du kunnat det? Eller säger du så för att du inte orkar  med min sorg.

Tycker du inte att jag varit helt galen om jag plötsligt en dag bara glömt
mitt döda barn.

Säg inte att jag måste glömma något så fint som min son, Någon som jag älskat
så mycket, som har varit en stor del av mig själv.

Be mig aldrig att glömma mitt barn.

Om du inte klarar av och inte vet vad du ska säga, säg ingenting då.

Det räcker med en kram, ett leende eller en klapp på axeln.

Jag är inte farlig och jag smittar inte. Jag har mist mitt älskade barn.

Så försök inte att förstå , för det kan du aldrig.

Skriven av Marie-anne Thörnström, mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad.

Tack Marie-Anne för att du delar med dig av dina tankar. Besök gärna hennes blogg på http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.1199092 eller hemsida http://www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/

2 svar to “Christians änglamamma / TILL DIG SOM INTE MIST ETT BARN”

  1. Kari Says:

    Mycket bra skrivet, för INGEN kan förstå fullt ut, som inte upplevt det…Men man kan som medmänniska finnas till hands, men ”plocka ut bomullen ur öronen och stoppa in den i käften”. Dvs: inga råd, men LYSSNA och hjälpa till med praktiska saker.Att prata en massa, försöka med det du beskriver för den som mist sitt barn, är bara plågsamt för föräldrarna.//Kram

  2. Monika Says:

    Det är verkligen jättebra skrivet! Och visst är det sant att den som inte mist ett barn kan förstå. Men man kan förlika sig, känna och beröras med den som gjort det. Man kan känna medlidande och sorg och empati. Det kan kännas som att man förstår, men det gör man så klart inte fullt ut. Eftersom jag har ett sjukt barn (hjärtfel) så har ibland döden kommit ruskigt nära. Tankarna på att han kanske inte överlever när han ligger på operationsbordet kommer varje gång. Att det kanske är sista gången jag håller honom när jag lämnar över honom till narkosen osv. Jag tror att just då är jag väldigt nära känslorna den som mist sitt barn har. Skillnaden är att jag har ett barn som lever. Och den skillnaden är stor. Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: