Så är den då här…Ängladagen…4 år utan ett av mina barn! Trodde fram tills för en vecka sedan att i år så kommer det att gå hyfsat bra…jag kommer att klara det här…men så utan förvarning så rasade jag…igen…och har inte kunnat jobba. Denna veckan har jag semester som tur är.
Smärtan och saknaden blir inte mindre och inte ens… jag som alla säger är så stark fixar det här. Hur ska man kunna vara stark och fixa allt när saknaden gör sig påmind och river i hjärtat! Hur ska man klara av att leva livet när man saknar ett av sina barn!
Men på något konstigt sätt så klarar alla vi änglamammor, änglapappor, änglasyskon av det…vi reser oss sakta igen…tar för oss av livet…även om det vissa dagar är svårare än andra…vi kan till och med njuta av livet…skratta och se framåt.
Men just idag är det svårt…Ängladagen…den fjärde är här…4 år utan ett av mina barn…
Att förlora ett barn 