Många, många tårar har fällts idag Christian. Trodde jag var på väg uppåt igen men idag föll jag djupt ner igen! Känns som om jag är tillbaka på ruta ett!
Hur ska jag orka kämpa mig framåt igen?
Christian jag önskar så att jag fick prata med dig, det gör jag ju i och för sig varje dag men du vet, prata så som vi brukade göra. Det är så mycket jag skulle vilja prata med dig om. Så mycket jag undrar. Nya fakta har kommit fram och jag slits sönder över att du inget sa! Jag visste inte att du mådde så dåligt.
Min älskade lilla unge vad du måste ha lidit! Varför sa du inget? Varför var du inte ärlig mot mig? Varför fattade jag inte? Var jag för upptagen med mitt för att se och höra? Försökte du tala om hur det var utan att jag förstod? Varför svalde jag det du sa med hull och hår? Varför genomskådade jag dig inte?
Christian jag orkar inte med tanken på hur du måste ha mått, hur rädd du måste ha varit, hur du måste ha kämpat! Vilka krav du måste ha haft på dig själv att vara något mer än vad du förmådde!
En sak ska du veta Christian och jag vet att du vet. Jag har alltid varit oerhört stolt över dig, du var alltid något extra, du var det varje mor någonsinn kan önska sig. Du behövde inte bevisa något, du dög alldeles utmärkt precis som du var!
Jag älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!
Puss och kram, din förtvivlade mamma