Archive for april, 2007

Christians änglamamma / Är djupt nere igen!

april 18, 2007

Många, många tårar har fällts idag Christian. Trodde jag var på väg uppåt igen men idag föll jag djupt ner igen! Känns som om jag är tillbaka på ruta ett!

Hur ska jag orka kämpa mig framåt igen?

Christian jag önskar så att jag fick prata med dig, det gör jag ju i och för sig varje dag men du vet, prata så som vi brukade göra. Det är så mycket jag skulle vilja prata med dig om. Så mycket jag undrar. Nya fakta har kommit fram och jag slits sönder över att du inget sa! Jag visste inte att du mådde så dåligt.

Min älskade lilla unge vad du måste ha lidit! Varför sa du inget? Varför var du inte ärlig mot mig? Varför fattade jag inte? Var jag för upptagen med mitt för att se och höra? Försökte du tala om hur det var utan att jag förstod? Varför svalde jag det du sa med hull och hår? Varför genomskådade jag dig inte?

Christian jag orkar inte med tanken på hur du måste ha mått, hur rädd du måste ha varit, hur du måste ha kämpat! Vilka krav du måste ha haft på dig själv att vara något mer än vad du förmådde!

En sak ska du veta Christian och jag vet att du vet. Jag har alltid varit oerhört stolt över dig, du var alltid något extra, du var det varje mor någonsinn kan önska sig. Du behövde inte bevisa något, du dög alldeles utmärkt precis som du var!

      Jag älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!

Puss och kram, din förtvivlade mamma

Christians änglamamma / Lite mer positivt men ändå så j…a jobbbigt!

april 17, 2007

Har försökt tänka lite mer positivt de senaste dagarna och har ju faktiskt fått en del gjort här hemma.

Men idag är det lite jobbigt igen!

Var som vanligt uppe hos dig i morse och när jag kom hem skulle jag ta tag i frukostdisken och få in den i diskmaskinen. När jag höll på med det så tänkte jag på dig och även på en kille i din ålder som jag börjat prata lite med via bloggen och mail. Han påminner en del om dig faktiskt. I samma ålder, gillar fotboll och har det lite jobbigt just nu (inte riktigt samma problem som du hade dock) men det får mig att tänka på dig och hur du måste ha mått sista tiden utan att dela det med någon. Medan jag stod där med disken så kom tårarna och den där jobbiga klumpen i bröstet.

Just nu känns det lite bättre igen men ändå rätt jobbigt. Det gör mig så ledsen Christian att du inte finns här längre! Att inte längre kunna ringa dig och prata bort en stund, att inte längre kunna äta lunch med dig som vi brukade. 

Allra, allra  mest saknar jag dina goa kramar!

Älskar och saknar dig så otroligt mycket.

Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!

Puss och kram, mamma.

Christians änglamamma / Helgen är avklarad och Sarah har ramlat i bäcken!

april 16, 2007

Ja du Christian så har ytterligare en helg avverkats!

 Igår kom lillasyster Sarah hem ledsen och dyblött! ”Nu blir du nog arg mamma”, var det första hon sa. ”Jag har ramlat i bäcken”! Men älskade lilla vän inte blev jag arg! Visst hon hade gjort något hon inte får, nämligen gått till bäcken, men arg kunde jag ju inte bli när jag såg denna lilla blötta, ledsna varelse stå där. Jag kramade om henne och försäkrade mig om att hon var ok, ont i armbågen och en stukad fot, men här hos mig! Usch när jag tänker på vad som kunde hänt! Visst den är inte så djup bäcken, men fullt tillräckligt om man hamnar fel eller slår i huvudet. Usch, usch, usch!

Denna helgen har vi faktiskt (tro det eller ej) fått gjort lite här hemma! De du! Du vet ju hur sega vi kan vara med att komma igång när vi ska fixa här hemma men du vet också att när vi väl kommer igång så j….r.

Vad har vi då gjort för något nu? Jo du, vi har äntligen fått lite fason på vårt sovrum. Rivit väck de fula garderoberna och fixat en ny garderobsvägg istället, målat och tapetserat en fondvägg. Det blev jättefint! Ännu finare blir det sen när vi sätter trätak och lägger nytt golv, men det får vänta lite(kostar ju en del).

Sen igår var vi ute i det fina vädret hela dagen och fixade i trädgården. Ja, faktiskt! Jag vet att du blir förvånad nu! Du vet ju att trädgårdsarbete är inte vår favoritsysselsättning precis. Men nu gjorde vi det ändå. Det blev krattat och städat, ett träd planterades, dräneringen ränsades, altanen städades och trädgårdsmöblerna sattes fram. Du kan tro Christian att vi kände oss duktiga efteråt! Och en sak till! Jag har sån j….a träningsvärk idag! Men, men vill man ha fint får man lida pin, heter det väl.

Så i det stora hela har vi faktiskt haft en bra helg om man nu kan säga att det är bra när du inte finns här, men du vet vad jag menar. Samtidigt som jag hållit igång så har jag ändå tänkt på dig. Saknar dig så otroligt mycket! Alla saknar dig! Lillebror Adam har de senaste dagarna saknat dig jättemycket och även gråtit efter dig, speciellt på kvällarna när han ska sova, då kommer saknaden över honom och han tänker på dig. Du var och är ju hans stora idol, det vet du!

I morse var jag som vanligt uppe och hälsade på dig när jag kört Sarah och Adam till skolan. Tittade till din lyckta så ljuset brinner och såg till att blommorna har vatten och att det ser frächt ut hos dig.

Om en liten stund ska jag åka till jobbet, har min långa vecka denna veckan.

         Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen min fina son!

Puss och kram, mamma

 

 

Christians änglamamma / Tänd ett ljus för Jonny och hans familj idag!

april 16, 2007

                                            


Idag går mina tankar till Jonny och hans familj och särskilt till hans mamma Sussan,
http://blogg.aftonbladet.se/4556/.

Idag är det  2 år sedan Jonny lämnade sina nära och kära för att resa till Änglarnas stad.

                                                
                                              

Christians änglamamma / Tycker inte om fredagar, samtidigt som jag gör det!

april 13, 2007

Fredag igen!

Blandade känslor inför fredagar! Vi har alltid haft som vana att ha mysfredagar med mat som barnen väljer, allt från pizza till tacos och sedan godis.

Men det var också en fredag som vårt liv förändrades för alltid!

Det var en fredag som vi hittade dig Christian död i din lägenhet, du hade själv valt att lämna livet och flytta till Änglarnas stad! Fredagar kommer aldrig mer att bli vad de varit!

Visst kommer vi fortfarande att ha våra mysfredagar med mat som barnen väljer och det vanliga godiset men det blir ändå annorlunda i fortsättningen, du Christian kommer alltid att finnas i våra tankar. Varje dag! Men extra mycket på fredagar! Just nu är det så iallafall, vet inte hur det ser ut om några månader, 1 år, 5 år, 10 år eller 50 år!

När ändrar sig sorgen? Slutar det någonsin att göra lika ont?

Allt oftare ska du veta Christian så kommer saknaden efter dig över din älskade lillbror Adam. Han börjar tänka på dig, längta efter dig, sakna dig och gråta efter dig. Igår kväll kom den igen! Han hade lagt sig men kom strax upp igen och var ledsen, saknade dig, grät efter dig och hade svårt att somna igen! Till slut somnade han om i vår säng.

Christian om du bara visste hur dina syskon lider! Om du bara visste hur jag lider! Hur pappa lider! Känns som om vi aldrig kommer att kunna bli en sådann familj som innan och det kommer vi ju heller aldrig att kunna bli eftersom du saknas!

Christian! Jag älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!

Puss och kram, mamma.

Christians änglamamma / Marie Louise blev nr 1000!

april 11, 2007

#8 Kommentar från marie louise (svar):

God natt och sov så gott KRamar marie louise

                                                         Skrivet 11 april 2007, klockan 00:27

Christians änglamamma / Nu är det nära!!

april 10, 2007

                                   Japp nu är det nära!

                                     Bara några kvar!

Christians änglamamma / Vem blir den 1000:de? Blir det du?

april 10, 2007

             Snart uppe i 1000 kommentarer här hos mig.

               Undrar vem som kommer att skriva den?

Christians änglamamma / Mentalt utmattad!

april 9, 2007

Hej min älskade son!

Jag undrar om ni firar påsk i Änglarnas stad? Gör ni det? Här nere är påsken snart slut och vi har inte firat den i år! Förra året var du och Louise här och firade med oss. Dina syskon fick sina påskägg av farmor och farfar i år också, du fick fina blommor. Vi har gjort fint hos dig inför påsken med påskliljor och påskris med lite fjädrar i, du har också fått en påskhare. Du har tilloch med fått ett påskägg fullt med godis hos dig från en av dina vänner. Men firat har vi inte gjort som vi brukar.

Jag har jobbat hela påsken och vi har haft sååå mycket att göra på jobbet så jag är helt slut, helt mentalt utmattad. En fördel med att vi haft så mycket att göra är att jag faktiskt inte har hunnit sitta ner och tänka så mycket på dig och det som hänt. Missförstå mig nu inte, jag har inte glömt dig! Du finns ständigt i mina tankar men jag har inte suttit försjunken i tankar, mörka tankar. Jag har inte hunnit älta och älta varför!

Påskafton var vi bjudna på 40-års fest och först visste jag inte om jag skulle orka eller om jag helt enkelt hade lust, men vi bestämde oss för att gå. Vi behöver komma ut och träffa lite folk istället för att bara jobba eller sitta hemmma. Så efter att jag jobbat färdigt för den dagen så åkte vi och lämnade Sarah och Adam hos farmor och farfar, sedan hem för att göra mig iordning, men gud vad trött jag var, men efter en uppiggande dusch så kändes det lite bättre. Thobias och Robin ville vara hemma så de fick pizzapengar och löfte om att få spela lite extra dator istället (de har normalt 1 1/2 timmes speltid/dag).Vi åkte till mässen på FMTS där festen skulle hållas. En hel del nytt folk som jag aldrig träffat och en del som jag kände igen sen innan. Det blev faktiskt en trevlig kväll och jag kunde slappna av. Vi stannade dock inte så sent utan åkte hem vid 23.30 eftersom jag skulle upp och jobba dagen efter igen!

Igår efter jobbet var jag hos dig en stund, tårarna kom när jag tittade på ditt foto på stenen. Jag var så trött, så trött och körde efter en kort stund hem till de andra för att koppla av med dem, en skön slapparkväll tänkte jag mig!  Men såklart somnade jag i soffan efter en kort stund, så det var den slapparkvällen med familjen det!

Om en liten stund ska vi åka till farmor och farfar och äta middag och sen ska jag till jobbet igen! Jobbar till 22.00 ikväll, ledig imorgon och sedan jobba på onsdag igen!

Christian! Jag älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!

Puss och kram, mamma

Christians änglamamma / Sanningen om min son?

april 5, 2007

Ja du Christian vad är sanningen om dig? Jag har alltid trott att jag kände dig utan och innan! Att du anförtrodde mig allt, ja nästan allt iallafall för allt ska väl en mamma inte veta! Men de två senaste dagarna har jag funderat och funderat och funderat, jag har också pratat med psykologen jag går till och även med en journalist som kommit ner hit till Halmstad från Stockholm bara för din skull Christian. Christer Berglund heter han och är en känd journalist som även gett ut boken ”I dödens väntrum”. Jag har inte läst den än men ska göra det.

Han har pratat med dina kompisar, med Louise och med ditt arbete. Han om någon kan nog få fram vad som egentligen låg bakom ditt beslut att lämna oss alla ensamma kvar här. Eller närmare sanningen iallafall, för allt är det ingen som vet, bara du och du kan inte berätta för oss. Men Christer kan nog hjälpa oss att lägga ett bättre pussel än vad vi kunnat göra.

Vill jag då veta sanningen? Klarar jag av den? Ja det gör jag, jag vill veta och jag kommer att klara av det. För såpass väl kände jag dig min son att jag vet att sanningen kan inte bli värre än det blev när du lämnade oss. Vad är sannningen? Var det poker? Eller låg det mer bakom. Jag är rätt övertygad om att det låg mer bakom och att det tillsammans med pokern blev för mycket för dig att bära. Jag tror att du skämdes över hur det blivit, du hade sånna stora visioner med ditt liv och när du inte kunde leva upp till dina egna krav så blev det till slut för mycket.

Jag mår så dåligt av att du mådde dåligt utan att säga det till någon, utan att någon märkte det, utan att jag din mor märkte det! Du dolde det väl, ville inte att någon skulle märka. Du höll en av dina närmaste vänner på avstånd har jag förstått nu, en av dem som skulle kunnat avslöja dig!

Varför ville du inte avslöja dig Christian, varför fick ingen hjälpa dig? Varför fick inte jag, din mor hjälpa dig?

Jag älskar dig till solen och månen och tillbaka igen min son!

Puss och kram, mamma.