Den svarta fredagen i vecka 44, 2006

Vid denna tiden fredag i vecka 44, 2006 hade vårt liv förändrats för alltid för att aldrig mer bli det samma.

Vid denna tiden visste vi att du vår son flyttat till Änglarnas stad. Att du lämnat oss och aldrig mer skulle komma tillbaka, aldrig mer…

Denna dagen började vi vår svåra vandring i sorgens fotspår.

En tung helg ligger framför oss och det ända vi kan göra för dig är att göra fint på din grav. Det är ”Alla helgona helgen” och jag har idag varit och köpt gravdekoration, blommor och ljus som vi ska lägga där uppe hos dig i eftermiddag.

Jag ska göra i ordning på mitt barns grav! Hur sjukt är inte det! Ingen förälder borde behöva ens tänka tanken att behöva göra det! Det är så fel, så fel!

Saknar dig så!

Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen.

Värsta veckan på året

När man förlorat ett barn blir det helt plötsligt så många dagar eller speciella datum som på något sett påminner, som gör ont, som är jobbiga.

Onsdag, vecka 44, höstlov, året är 2006. Då för tre år sedan inföll denna dagen den 1 november.

Idag onsdag, vecka 44, höstlov är det tre år sedan jag såg dig och pratade med dig i livet för sista gången! 

På fredag, vecka 44, höstlov är det tre år sedan vi hittade dig, du var inte längre i livet.

På tisdag den 3 november är det din ängladag, den tredje! 3 år av otrolig saknad och aldrig mer kommer livet att bli som det var.

Har jag verkligen levt tre år utan ett av mina barn? Svaret är nej! Jag har inte levt och jag lever inte…jo jag finns här men jag lever inte…inte som förr…jag lever inte fullt ut…jag lever inte för min egen skull…jag lever för de barn jag har kvar.

Jag saknar ett av mina barn så otroligt mycket…hur ska jag kunna leva fullt ut då…jag lever med sorgen i mitt liv…i min vardag…i varje andetag. Vissa dagar är det lite lättare att andas men vissa dagar gör varje andetag så ont, så ont och just dessa dagar gör det extra ont.

Christian jag saknar dig så otroligt mycket! Älskar dig till solen och månen och tillbaka igen.