En ny dag med mycket tårar!

Så är det måndag och vi har klarat helgen! En helg som jag gärna skulle vilja ha ogjord. I fredags hade vi begravning för vår 21-åriga son som tagit sitt liv. Hela helgen har varit jättejobbig med mycket gråt. Idag lämnade jag de två yngsta till skolan som vanligt och därefter gick jag över till kyrkan som ligger på andra sidan skolan. Jag stod en stund och tittade på alla blommor som lagts ut i form av ett hjärta på platsen där vår son ska vila. Jag rättade till några av banden som blivit våta och skrynkliga av regnet. Någon hade varit där och ställt ett ljus, det hade slockant så jag tände det igen. Så fort jag tänker på honom så börjar jag gråta, det känns som om gråten aldrig vill ta slut.

Nu går jag omkring här hemma och plockar lite, plockar med hans saker, kläder, tänder ljus vid hans fotografi, pussar det och står en lång stund och bara tittar på honom samtidigt som tårarna rinner.

Varför lämnade du mig, varför lämnade du oss?? Jag saknar dig så oändligt mycket!

Mamma

Att förlora ett barn!

Att förlora ett barn är det absolut värsta en människa kan råka ut för. Jag vet för jag har precis gjort det! Jag har alltid trott att jag kunnat förstå hur man måste känna det när man förlorar ett barn men nu vet jag att man kan aldrig förstå vilken bottenlös förtvivlan, vilken smärta, ångest och oändlig saknad man känner innan man själv råkat ut för det. Fredagen den 3 november kommer för alltid att vara etsat i mitt minne! Dagen då jag och min man hittade vår 21-åriga son död på sin toalett. Han orkade inte leva längre och hade tagit sitt liv! Denna bild kommer nog aldrig att blekna. Jag mår så j…a dåligt och saknar honom något så fruktansvärt mycket att det inte går att beskriva.

Tänkte att det kanske kunde lätta något att skriva om det som hänt. Denna dagen är den värsta i mitt liv och den näst värsta hade vi i fredags då vi hade begravningen! Så otroligt mycket folk i kyrkan som precis som vi grät av oändlig sorg och saknad. Hur tusan klarar man något sånt här? Jag vet då inte hur jag någonsinn ska kunna bli människa igen! Hade jag inte haft min man och mina andra fyra barn så vet jag inte hur dessa tre veckorna skulle gått. Inte för att man klarat så mycket under dessa veckorna, men på något sätt har vi tagit oss hit även om jag inte vet hur.

En sak vet jag dock och det är att man värdesätter det man har betydligt mycket mer nu än vad jag gjorde innan. Mina barn och min man betyder allt för mig och jag älskar dem över allt annat. Jag älskar dem alla till solen och månen och tillbaka igen.

Och till min älskade son som nu finns bland änglarna! Jag älskar dig till solen och månen och tillbaka igen! Jag saknar dig något så otroligt mycket! Mitt hjärta värker av saknad! Tänk att jag aldrig mer kommer att kunna krama dig, aldrig mer nypa dig i kinderna aldrig mer få höra dig säga TJEEENA när du kommer in genom dörren.

VARFÖR???????